Vi startar vid tradition

Ojsan, här var det en stund sen det skrevs något, jag börjar där jag slutade sist helt enkelt!

Just nu gör jag ett sommarresidens genom DOCH på 7,5 hp. I förra inlägget presenterade jag min konstnärliga idé som en kickoff inför sommarens research. Under hela juni har jag varit borta på jobb genom dansplattformen DAGVATTEN, som jag och 3 andra driver. Trots mycket stoj med det projekt som vi jobbar med på somrarna, har jag ändå fått in lite handledning via skype och endel förarbete som rör sommarresidenset på DOCH. Igår fick jag till min första jobbdag i studio = askul! Här kommer en liten blänkare om var i processen jag står just nu:

Inledningsvis har jag börjat studera det filmklipp som jag skrev om i texten om min konstnärliga idé. Mitt tema är abstrakt Jazzdans och vad som föll sig naturligt i början på processen blev att börja i den änden av jazzdansen som symboliserar tradition. Klippet heter ”Happy endings” och dansas av flera pionjärer inom genren som konstform och sceniskt uttryck, bland annat koreografen Jack Cole. Jag valde klippet eftersom jag tycker rörelser och attribut genomsyras av en i botten autentisk affro -tradition, placerad och formad i västvärldens tolkning och uttryck.

IMG_6634_2

Studerandet av filmklippet har resulterat i en rad ord, oberoende av varandra. Av dessa har jag valt ut några primära som i sin tur utforskats fysiskt i studio (igår). Resultatet av detta blev att jag lärt mig en fras rakt av (kvinnan i randigts solo), hittat metaforer för en potentiell jazzimpro. Som metod till detta vart någon slags flängig danseoke enda sättet att hänga med på, hehe.

Någon dag tänkte jag jazzimpra lite utomhus och se vart hän det leder. Att vara i en studio är ju självklart en komfort i sig, men det resulterar också i ett vist resultat. Att placera mig själv på Gärdet blir något annat. Obekvämt? -JA! Men kul? – OOH JA!

Här kommer klippet, om även ni vill nörda lite!
Adjöss!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *