Intervju med mig själv

Jag skrev en self-intervjew igår under dagen efter att ha varit ute på lite fältstudier (hehe), bokstavligt talat! Tänkte publicera intervjun här för den som är nyfiken och samtidigt förklara med stora penseldrag vad en self-intervjew är.

En self-intervjew är frågor som en skriver till sig själv, för att träna sig på formulering kring t.ex. en pågående skapande process. En skriver frågorna precis som om det vore en riktig intervju, och svarar på dom själv. Hur underbart som helst, eftersom en också kan gå tillbaka och ångra vissa delar som inte känns bra. Genom att förklara för min själv hur processen funkar/inte funkar lär jag mig massor om mig själv i (o)konstnärliga? situationer. När jag lärde mig det sättet att arbeta refererade vår lärare till följande sida,
Jag skulle säga att intervjuerna är kanonbra för alla möjliga sorters ändamål och själv kommer jag nog implementera sättet i undervisning inom ämnen som koreografi, danskomposition och Estetisk kommunikation den dagen jag befinner mig på ett gymnasium och jobbar eftersom det ligger väldigt nära reflektion kring sitt egna arbete, som ju står i flera lärandemål för olika kurser.

Har även testat det där med videodagbok och känner väl att mer stel kvinna framför kameran får en leta efter. Sitta hemma och prata med sig själv in i en kamera var svårare än jag trodde och gick inte alls. Testade att spontansäga lite grejer igår i samband med dagens labbande på Gärdet och det vart väl OK, men ändå sjukt stiff. Jaja. Det känns obekvämt och just därför måste jag nog publicera någon av snuttarna inom kort. Ska bara kolla upp lite grejer med mitt tekniska öfverhuvud Benjamin först. Tjao

Här kommer intervjun:

SELF-INTERVJEW 1
Isabell Johansson, 2014-11-14
”En dag på fältet”

Så, Isabell. Då har du genomfört första veckan i processen av ditt självständiga arbete i koreografi. Vart befinner du dig just nu i din process?

På skrivfronten har jag bara börjat se över olika format och omsätta mitt PM till en broderad text som grund för min uppsats. Jag har även haft en träff med min dansare, Veronica Bergan och berättat om hennes (oklara) roll i arbetet, samt bestämt tider för när vi ska ses och börja labba. Jag befinner mig i en del av arbetet där jag utforskar mitt fokus inifrån i en rörelsefras ur olika perspektiv. Idag har jag befunnit mig mitt på Gärdet i Stockholm för att filma ett rörelsematerial med en kamera i pannan.

En kamera i pannan? Hur funkar det?

Det är ett slags pannband som jag byggt själv av en ipodhållare till armen för längre springturer. Med hjälp av den kunde jag fästa min mobil i pannan med kameran vinklad utåt och filma rörelserna från mitt perspektiv. Jag såg det som ett roligt sätt att testa hur en kan se på koreografi och eftersom jag inte är intresserad av att titta på just själva rörelserna utifrån ville jag se hur en kan titta på ett rörelsematerial ”inifrån”. Det filmen visar, är ju precis det jag själv ser när jag utför själva rörelsefrasen och jag förankrar filmsnuttarna i mina tankar om vad koreografi kan vara och hur det kan presenteras. Inspirationen var att bokstavligt försöka återskapa perspektivet inifrån så att jag sen ska kunna använda det vid framtagning av ett nytt score, utan fokus på hur specifika rörelser ser ut.

Du berättade tidigare att du har en dansare med i arbetet, vad ser du att hennes roll blir i relation till filmerna inifrån?

Jag vet inte helt säkert än och tänker ta det lite som det kommer, som en del i processen. Min plan än så länge är att labba med filmerna från dagens inifrån –perspektiv under nästa gång som jag och Veronika ses. Förmodligen kommer ett nytt material mer baserat på henne att växa fram. Vilket för mig känns skönt eftersom jag i nuläget inte är i ”behov” av de rörelser jag valt att filma. Det intressanta blir ju att se vad som kommer ut av det här sättet att skapa material på och tankarna runt om kring. Idag har jag insett att filmerna i sig utgör en slags koreografi, samtidigt som de kommer ligga som god grund för att skapa ny koreografi och det är väl det som återstår att se när vi väl ses nästa gång.

Kan du berätta lite om själva rörelsefrasen du filmat idag, menar du ett satt dansmaterial då? Eller gick du bara ut och improviserade mitt på fältet?

Eftersom jag just nu ingår som dansare i ett forskningsprojekt parallellt med arbetet av min uppsats fanns ett krav från skolans sida att det skulle finnas en koppling mellan mitt arbete och det forskningsprojekt jag är en del av just nu. Jag valde två snuttar ur forskningsprojektets föreställning som tillsammans blev ungefär 5 min lång. En kan väl säga att min koppling till projektet är själva starten av mitt eget arbete och en slags inspiration eller grund att börja vid. Jag tyckte det var intressant hur ett rörelsematerial hämtat ur en specifik kontext kan förvaltas i en process där utförandet av själva rörelsefrasen har möjlighet att bli något helt annat? Jag placerade rörelsefrasen utomhus i november, en regnig fredagseftermiddag bland hundägare som rastar sina hundar, vilket inte ens går att jämföra med biljettbetalande publik, levande musik och 13 andra dansare i hörsalen på Kulturhuset i Stockholm.

IMG_2293

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *